Johan Otto Hesselbom (1848–1913) var en framstående svensk landskapsmålare, särskilt känd för sina nationalromantiska skildringar av Dalslands och Värmlands natur. Född i Ånimskogs socken i Dalsland växte han upp under enkla förhållanden efter att ha förlorat sin far tidigt. En muskelsjukdom gjorde honom olämplig för fysiskt arbete, vilket styrde honom mot konstens värld.
1868 flyttade Hesselbom till Stockholm för att studera vid Tekniska Skolan, där hans konstnärliga talang började ta form.
Ekonomiska utmaningar avbröt hans studier, och han engagerade sig i Svenska Missionsförbundet, där han utbildades till predikant och verkade i Luleå 1876. Det hårda klimatet och arbetsbördan tvingade honom att lämna denna roll.
Genom kontakter fick han möjlighet att kopiera tavlor på Nationalmuseum, vilket öppnade dörren till Kungliga Konstakademien, där han studerade under Per Daniel Holm från 1888 till 1895.
Hesselbom debuterade som landskapsmålare 1897 vid Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm. Hans verk präglas av dramatiska, stämningsfulla skildringar av nordiska landskap, ofta i skymning eller gryning, med en känsla av mystik och andlighet.
Hans mest kända verk, Vårt land, vårt fosterland (1902), var tidlegare plasserad på 2. våningen i ett vardagsrum på Koppom herrgård i Värmland, där han under en period bodde och arbetade. På herrgården använde han en glasveranda som ateljé, där han fångade regionens naturskönhet i flera av sina målningar. Andra betydande verk inkluderar Utsikt i Dalsland vid solnedgången (1898), Allé i månsken (1900) och Fosterbygden (1906).
Hans målningar kännetecknas av subtila ljus- och skuggeffekter, vilket förstärker den nordiska naturens poetiska uttryck.
Hesselbom ställde ut internationellt i städer som Berlin (1896), Venedig (1901), Paris (1906, där han vann en bronsmedalj) och Wien. Hans verk finns representerade i samlingar i dessa städer.
1906 köpte han en villa i Säffle, Värmland, där han bodde fram till sin död 1913.
Under en tid bodde Otto Hesselbom på Koppom herrgård i Värmland, där han fann inspiration till många av sina verk. Han använde herrgårdens glasveranda som sin ateljé, vilket gav honom en idealisk miljö för att skapa sina stämningsfulla landskap. Hans mest berömda målning, Vårt land, vårt fosterland (1902), tillkom under denna period och är inspirerad av omgivningarna kring Koppom herrgård. Hans tid på herrgården markerar en viktig fas i hans konstnärskap, där han fördjupade sin skildring av Värmlands och Dalslands natur.